Vår

Även om jag redan för en månad sedan befann mig på en plats där jag kunde sitta i kortärmat och smutta på delikata drycker, är det trevligt som satan att våren är på gång. Men där andra tror att det är värmen, de kvittrande fågeljävlarna, blommorna eller all den andra skiten som våren för med sig...så har de fel.

För mig är en av de trevligaste detaljerna helt klart att allt det satans jävla gruset på varenda lilla jävla asfaltsstump har sopats bort. Att slippa höra knastrande grus vart man än går, och slippa få in det i skosulorna så man repar varje golv man går på är obetalbart.

Kalla mig knäpp, men det handlar om att prioritera.

Gäsp

Fotboll, detta folkets opium. Världens absolut tristaste sport, och endast marginellt roligare än titta på På Spåret. Medias superhyllningar angående fåntratt-Zlatan. Denne fotbollsfånarnas kappvändande Messias. Förbjud fotboll liksom.

Girlie

Jag vet, jag är sen, give it to me liksom. Efter att ha jobbat som ett svin varje dag och kväll jag har varit hemma blev man en smula trött. Efter att ha haft min första lediga hemmakväll på säkert en månad i fredags...var det inte utan att man blev lite villrådig, vilse och sjukt rastlös. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till och somnade således vid elva en fredagkväll. Starkt jobbat liksom.

Meeeeeee nu var det ju inte det som irriterade mig. Det var något helt annat. Jag konstaterade ju förra gången att jag älskade Sverige. Det stämmer ju, men att jag inte gillar Svenskar speciellt mycket, då det är de som sabbar hela skiten med detta lilla land. En av de främsta anledningarna att detta Svensk-förakt har väckts till liv är denna lilla debatt. Det stämmer. Glassen Girlie. En glass som blev ett nationellt problem över en natt.

Anledningen till att denna glass blev ett nationellt problem är det faktum att vi Svenskar inte under några omständigheter tillåts att ha egen fri vilja, eller egen urvalsprocess. Glassen Girlie är nämligen en styggelse utan dess like om man ska tro belackarna. Debatten handlar om huruvida GB hjälper till att förstärka typiska könsroller, såsom att tjejer/kvinnor/flickor/damer/kärringar/tantfarbröder ska gilla rosa och glittersmink. Att pissglassen heter Girlie har folk, enligt Aftonbladets länk, inte så mycket mot. Vilket får mig att undra lite.

Om det nu är så att en rosa glass med glittersmink vid namn Girlie förstärker typiska könstereotyper, varför ska man då göra glasshelvetet mer neutralt? Kan man inte döpa om Girlie till Rosa Glassen eller vad fan som helst, och därmed anspela på alla som gillar rosa...vilket alla vet att killar faktiskt också gillar rosa, även utan att de gillar att stuva andra killar (fakta).

Fan förbjudet att människor rent generellt väljer själva vilken glass de vill köpa till sig själva eller sina barn. Visst går det att gnälla om könsstereotyper, men att gnälla om en glass känns väl som att man siktar lite åt fel håll? Detta är precis som den gången då Centrum mot rasism (ett av detta lands STÖRSTA slöeri med skattepengar någonsin) gnällde över det uppenbara rasistiska budskapet bakom Nogger Black och 88:an. Samma Centrum mot rasism som sedan gnällde på att afrikanska masaj-krigare var i sverige och betedde sig afrikanskt.

Svenskarna kunde ju bli negativt inställda till afrikaner. Nä...svenskar är till största delen en samling jävla fåntrattar. Den som argumenterar mot mig kvalar automatiskt in i den gruppen.

Jag älskar Sverige

Det är sant, det må vara fult att älska sitt land i det här landet, men jag älskar Sverige. Det finns bara ett enda problem med detta land.

Det bor människor i Sverige. De har fuckat upp precis allting. Mer om detta i morgon.

Historiens stora mördare

Det finns gott om dem liksom. Dels har vi övermördare som Stalin, Pol Pot och Hitler. Sedan lite mindre småskaliga, men mer personliga som Gacy, Dahmer, Ripper, Bundy, Manson och Jeff.

Alla är de mördare av hög och vidrig rang, och alla är de välkända för världen, utom möjligen Jeff. Det som gör Jeff så annorlunda från de andra männen är det faktum att hans yttre består av älskbar, kramvänlig katt...medan insidan befolkas av en iskall mördare.

Fick en länk till Jeffs hemsida idag, och man kan ju bara älska svinet. Frågan är dock, vem är värst, mördaren Jeff...eller freaket som håller i kameran? Dessutom verkar de ha ett sjuhelvetes gnagarproblem...

http://whatjeffkilled.com

Pjähr

Jag måste erkänna en sak. Jag är egentligen inte en person. Nu menar jag visserligen inte det där som om jag vore ett högre väsen utan en fast eller synlig form. För även om jag är ett högre väsen är jag både fast och synlig. När jag säger att jag inte är en person, menar jag alltså till antalet. För även om jag inte direkt kan säga att jag är två personer, är jag snarare 1 + 1 personer. Båda ryms i samma hemska lilla smärtfyllda tanthydda till köttfort jag kallar kropp. Dels finns det jag, och dels finns det en varelse som går under namnet Pjähr, med exakt den stavningen.

Pjähr är i mångt om mycket min totala motsats. Pjähr är ett konstant skitglatt litet energiknippe, allt upprymd/uppfylld av kosmisk glädje som inte vet några som helst jävla gränser. Pjähr är dessutom en man (faktiskt) med ett helt annat tonfall och kroppspråk än mitt egna. Rösten är konstant skitljus och alltid alltid supertillgjort divigt/überfjolligt och jättefånigt. Alltid. Det är en av många anledningar till att människor gillar Pjähr så jävla mycket.

En annan anledning är att Pjähr är fantastiskt extra tillgjord och extremanpassad för den stora massan av babyrosa/blåa-bärande klädesmaffiosos. Självklart är det en smickrande omskrivning för hemskt dåliga brats, och även en publik som Pjähr genom sitt agerande och pratande, driver med. Pjährs våta dröm är en rosa skjorta med vita kragar, och ett broderat namn på ena sidan, något som skulle göra honom till kung över alla.

Även om såväl idioti som schizofreni kan vara uttryck för Pjährs existens, är det i verkliga fall inget sådant alls som är i görningen. Pjähr är helt enkelt, precis som jag, en nutida mätare för verkligheten. Där många säkert hävdar att vi båda är vansinnigt överdrivna, fåniga och tja...kanske direkt dumma, hävdar jag motsatsen. Att skildra allt precis som det ser ut kan de göra på nyheterna, personligen är jag ute efter att sänka ner händerna i skiten och ge er själva kärnan i det hela.

Det är därför jag och Pjähr funkar så djävulskt bra ihop. Trots att vi är så jävla olika. Nog om den nutida värdemätaren, och mitt andra jag, Pjähr nu. Nu är det dags att fokusera på mig igen. Plus det faktum att jag börjar bli hemskt tjock och hemsk. Den som inte skrattar här har inget hjärta.

Ödelagd

Germany Destruction Tour, som det har kommit att heta, upplaga 2007 har således avslutats. Vad fan kan man säga liksom. Vi kom, vi söp, vi segrade. Kielbåten är ju, som alla som har åkt på en kielbåt, en renodlad jävla fiaskoresa. Meeeeeeen det fanns ju alkohol, så den resan klarades ju av den också.

Väl i Tyskland fortsatte det hela i mer alokohol, mässtittande, alkohol och sjuka mängder skratt. Lördagen utartade i ett direkt världskrig mellan Sverige, Tyskland och Sydkorea. Aldrig förr har en Tysk resturang blivit så nerskräpad med ölunderlägg. Personalen bara log, och öl staplades på öl, på öl, på öl... Allt i ett fåfängt försök att försöka tömma Tyskland på dryckjäveln. Vi lyckades inte, men fan ta oss, vi försökte. Det enda vi inte lyckades dricka upp var den berömda fiskspriten:



Enda solket i protokollet torde vara den helvetiska sjögång som hindrade mig från att sova under natten till idag. Ungefär var tjugonde sekund slog en skitstor vågjävel mot skitbåten och allt bara skakade och höll mig vaken. Efter ett par timmar var jag beredd att plocka isär båthelvetet och sänka skiten en gång för alla.

Nästa gång.... Pjähr.

Arbeit macht frei

Ett fint tyskt ordspråk som visserligen har missbrukats något i mindre lyckade sammanhang, men i detta sammanhanget stämmer det rätt bra.

Jag är fullt medveten om att min ärade publik vill veta massor om den fantastiskta värld jag lever i. För ögonblicket skulle den fantastiska världen dock endast resultera i bilder av anteckningsblock prydda med vad som närmast kan liknas vid hieroglyfer, och papper och åter papper med telefonnummer och avtal gäller telefonnummer.

Veckan efter återkomsten från det förlovade landet i väst har alltså präglats av i stort sett ingenting annat än jobb, jobb, lite jobb, lite mera jobb och gnutta jobb. Rapportern från det förlovade landet i väst, och de bilder som kan associeras med det, får alltså vänta tills jag har jobbat klart det som ska jobbas klart denna vecka. Detta involverar alltså även min resa till Tyskland med jobbet. En resa där det ska drickas sprit, köpas sprit, pratas sprit, och ...ja...smugglas sprit.

Vi ska tydligen på lite på en mässa också.

Det är dags för Cebit, Otto und Ingrid, en jävla massa sprit och helt hysteriskt skoj hela jävla helgen liksom. Förutom en sjuhelvetes massa jobb har de senaste veckorna präglats av sjuka problem med sömn, något som har lett till avsomnad i till exempel stolar och soffor runt om i staden. Men skit samma liksom, blir livet bättre än så här...tror inte det. Håll ut, jag återvänder.

Let me sleep

Smaska mig gärna 11000 gånger över bålen med en rostig utegrill...just let me fucking sleep...

"Ah, no "In a world", Jack"

"What do you mean, "No in a world"?"

Ett par år senare

San Francisco är en jävla kungstad. Önskar bara att jag hade fått lite mer tid där. En vacker jävla dag ska jag tillbaka dit. Helt klart.







Tiden går liksom, som fan. Därför är det med stolthet jag presenterar uppföljaren till en legend, något som har uppskattats av många...jag ger er: Dassbild 2.0.

Back to basics

För ett par timmar sedan landade jag i Sverige igen, och kylen bet sig in i ben och märg på en gång. Det var lite trist att gå från att sitta i t-shirt på Union Square och sörpla på något gått, till öststatsgråa och smällkalla Sverige.

Nåja, man ska väl vara glad för tiden man fick, även om den gärna hade fått vara längre. Redovisning, bildbevis och vardagsobservationer kommer.