300

Råkade, lite hipp som happ få tag på biljetter till en förhandsvisning av filmen 300. För den som inte vet vad 300 är, eller för den som har levt i en grop under stora delar av livet, kan jag berätta att det är ett seriealbum av legendaren Frank Miller, också känd från bland annat Sin City.



Regisserad av geniet Zack Snyder som senast gjorde en briljant nyversion av George A. Romeros Dawn of the Dead har åtagit sig jobbet att föra ett seriealbum till film. Precis som med Sin City handlar detta om en ohjälpsam, renodlad jävla machosaga med skitarga karlar som hackar sönder varandra. Den skitarge och vansinnigt stolte Spartanske kungen Leonidas tar med sig 300 vältrimmade karlar för att dö när de ska försvara ett bergspass mot sisådär en miljon monstruösa perser.

Den historiska aspekten må vara begränsad till att ett par av karaktärerna faktiskt existerade, och att Spartanerna faktiskt bara var 300 stycken (dock med hjälp av sisådär 6700 "soldater" från resten av det grekiska riket). Vad som följer är nästan två timmar av stenhård machosaga av värsta klass där hysteriskt överspel och datorgenererat blod står på menyn.

Visuellt mästerligt nära seriealbumet, actionmässigt fullmatad, och för den som gillar svettiga karlar finns det massor av den varan. Supermanligt och stenhårt, rakt igenom. En hejdlöst överdriven bild av slaget vid Thermopyle som roar kungligt, utan krusiduller, utan att bry sig om historiska fakta. Det är vansinnigt vackert, brutalt och överdrivet. Och kanske den bästa film jag har sett på mycket mycket länge. Älska den, eller kyss mig i röven.