Dom kallar den god...

Frågan är egentligen vad som är så jävla gott med detta:




God Jävla Jul Liksom. Doppah litheeeeeh. Doppa det hårda brödet i en bytta med härligt kryddat gammalt stekflott. Grattis. Låter gott.

Mamma

...jag saknar dig. Jag fattar dock inte varför jag inte klarar av tanken på att du inte finns kvar längre...

Hur man dödar julen

Kalla mig cynisk, kalla mig dålig, men julen har liksom tappat en del av sin forna glans. Sedan mamma dog har man liksom inte direkt haft någon brinnande lust att sitta på ett tåg i fyra timmar för att spendera ett och ett halvt dygn nere på västkusten, bara för att få spendera fyra timmar till på hemresan. Men fine, jag köper det, julen handlar liksom inte om mig, och kanske borde jag göra något för någon annan någon jävla gång...för en gångs skull. Så julen it is liksom.

Att jobbet får mig att kräkas, förlora sömn, stressa upp blodtrycker och allmänt förinta min lilla lilla tantkropp (ofta kan jag känna att någon har malt ner fyra tusen små tanten i ett badkar, och hällt de sämsta delarna i en form som ser ut som mig) är ju en sak. Jag gillar ju mitt jobb, och jag har ju valt det själv. Så julstressen i butiken den köper jag med hull och hår. Vad jag inte riktigt är lika köpglad på vore eventuellt en polares domedagsprofetior om hur vi knullar sönder planeten (jag vet att vi knullar den, men påminn mig inte tre gånger om dagen). Jag köper dock inte alls stressade fleece-farsor som ska köpa julklappar till sina barn. Helst utan att aldrig någonsin betala något för dem.

Men även om jag kan tycka att man kan knulla hela jävla månaden vid namn decmber, tycker trots allt den hemska sadisten inom mig att det finns små glädjeämnen i världen. Ett av dessa glädjeämnen är "våldsamt dålig julskyltning". Precis överfuckingallt man vänder sig ser man tjocka tomtar med småbarn i knäet, slarvigt inslagna tomkartonger med trasiga snören runt...och alla dessa röda jävla kuk-kulor. Min favorit är kanske julskyltningen i en lokal i centrala Örebro.

Sedan sin stora hit förra året "tomte som hänger ur ventilationstrumman" slår de denna gång på en än större och mäktigare trumma. Medan förra året var lite trevande och identitetslöst, om även småkul, är årets fullkomliga spättar-attack på tomten det allra bästa jag någonsin har sett. Vid båda in/utgångar har någon lyckats skända en tomte vid varje passage, något som resulterar i dessa vackra bilder. Det ska väl kanske tilläggas att detta inte handlar om några vildsinta tonåringar, rondellhunds-galningar, militanta pensionärer. Utan helt vanliga vettlösa människor som jobbar med att smycka ut offentliga platser.

Synen av ett barn som får se sin december-hjälte, tomten, hänga med en snara runt sin hals, fastsatt i ett metallrör i taket kommer inte helt osökt in i min skalle. Att den jovialiske tjockisen verkar ha kometrasat i vikt och i det närmaste ser ut som en aids-döende tomte på sin dödsbädd gör inte saken sämre. I sanningens namn vet man väl inte om man ska skratta eller gråta. Trist för barnen visst, men samtidigt ett bevis på att dagens människor framkallar skratt av sällan skådade slag.

En tanke som kommer till mig dock är: Här tänker man när man hänger upp en aids-döende tomte i en snara runt halsen på en offentlig plats i en rätt stor stad i Sverige anno 2006? Lite nyfiken faktiskt.

Nästa gång, issues.